pregnantbackpacker

Pregnant Backpacker

Annons

När jag kysser Maximani

I somras var jag ju som sagt med i en musikvideo (eller ja två). Här är den! Låten heter Rockstar och är skapad av Maximani. Grym låt och otroligt rolig musikvideo! Det syns ju rätt tydligt hur roligt vi hade på inspelningen, haha. Mig hittar ni kyssandes Maximani! ;) Och iklädd Amerikaleggings och en glitter-BH.

YouTube Preview Image
Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. Caroline

    Hej!
    Jag hittar inga kontaktuppgifter till dig men undrar om du vill ställa upp i en liten intervju för månadens resenär i Travellinks blogg?

    Mvh,

    Caroline, marknadspraktikant Travellink

Se fler...

Mitt roligaste sommarminne

Så här i novemberdeppet behöver man återblicka till sommaren och mitt roligaste sommarminne. I somras var jag rätt spontant med i en musikvideo! Det var helt galet och så grymt roligt! (iofs var jag faktiskt med i två om man ska vara noggrann, haha). Det var kul att se hur allting gick till bakom kulisserna och fastän det regnade och var askallt, trots att det var juli så dansade vi oss varma. Alla var utklädda till roliga saker och låten var riktigt bra. Det datumet blev dessutom otroligt speciellt för mig med. Tyvärr har inte videon släpps än men lägger upp den när den gjort det! Förmodligen i december.

11741250_10152910887775880_5177392689922375678_o

Här är iaf några bilder från kvällen tagna av Linn Behrmann.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Hålla handen på en överkörd cyklist

Idag råkade mamma vara i Uppsala på morgonen och skjutsade därför Zoey och mig till förskolan. På vägen därifrån fick vi bevinna hur en mopedist precis kört på en cyklande kvinna. Då det redan var folk som hunnit springa fram till henne sekunden innan så ringde jag snabbt 112 medan jag gick fram till henne. Två jackor låg över kvinnan som hade kraftiga smärtor i huvudet och ryggen. Jag greppade hennes hand och försökte finnas där. Helt otroligt vilken tid det tog för ambulansen att åka den korta sträckan. Men jag tror hon kommer överleva iaf tack och lov, trots skadorna.

Det var bara lite drygt en månad sedan jag bevittnade en annan kvinna bli påkörd vid ett annat övergångsställe på väg hem från förskolan. Bra att kommunen just nu åtminstone satsar på en att bli en bättre cykelstad.

IMG_2382.JPG

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Jag föll, men växte tillbaka starkare

Nu är det dags att återuppta bloggandet. För er som missat det så blev jag ensamstående i februari. Det är utan tvekan det jobbigaste jag någonsin behövt gå igenom. Och denna gång kunde jag inte rymma utan var fast i samma hem med samma underbara dotter, men utan honom.

Alla drömmar om Kanada, om oss resande världen, om en lycklig liten familj, gick i kras. Det jobbigaste av allt var nog att jag inte ens hade tid att sörja. Livet fortsatte; Zoey behövde sin mamma.

Varje dag sedan dess har jag intalat mig själv att jag är en superhjälte, för tydligen finns det någon studie som visar att man presterar bättre om man tror att man är en superhjälte. Supermamman Jenny.

En dotter som aldrig sov, en dotter som aldrig åt och som satt fast vid bröstet. Men som jag älskar mer än någonting annat i hela världen. Det var hon som fick mig att fortsätta drömma om livet och som varje dag gav mig mental styrka – trots att hon tog all min fysiska energi.

”Du vet inte hur stark du är förrän stark är det enda alternativet du har”.

Sommaren var brytpunkten, då allting vände. En galen festival, ett slut på amningen och en sommar med nära och kära. Fotograferandet tog en spurt och jag kom in på en grymt bra och rolig utbildning. Tack till alla som funnits där och stöttat mig, hjälpt mig med Zoey och gett mig kärlek även när jag inte förtjänat det.

Nu är jag redo för nya äventyr. Nya drömmar. Nya mål. Starkare än någonsin.

zoey i fönstret 2

Annons
Kommentera (8)

Kommentera

  1. Maria

    Kul att du är tillbaka! Har kikat in lite då och då för nya uppdateringar!
    Så tråkigt att det tog slut men ni fick ju iaf ett litet underverk ut ur ärat förhållande!:)
    Hur ska ni göra med Zoey? Ska hon ha nån kontakt med sin pappa och har ni tänkt att komma tillbaka och hälsa på i Kanada?
    Om du vill svara på det såklart annars behöver du ju såklart inte.. är bara lite nyfiken hur det blir när mamma och pappa är på varsin sida av världen!
    Jättesöt är hon:)

Se fler...

Att vara hemma i Sverige igen

Att få fira jul med sin familj och bo mitt i staden där de flesta av ens vänner bor – det är inte underskattat av mig minsann. Jag firade julen hemma hos mamma och hennes kille plus hans barn och så min lillebror såklart. Det var helt underbart med en liten Zoey som sprang omkring och spred glädje och att få spendera några dagar med min älskade familj var så otroligt mysigt.

Att träffa alla vännerna är också helt underbart. Att kunna ta en fika med finaste Linnéa helt random eller dricka lite vin med tjejkompisarna, fan vad jag har saknat det! Jag försöker umgås så mycket som möjligt innan vi åker tillbaka till Kanada igen. Att åka tillbaka till Kanada igen är inte bestämt när, men troligen inom ett par-tre månader. Det ger mig blandade känslor. Jag trivs ju där också och jag älskar att vara på resande fot (eller mitt andra hem kanske passar bättre att säga), men inget slår att ha sina käraste nära. Att bo så otroligt centralt som vi gör nu är inte heller underskattat och något som jag saknade väldigt mycket i Edmonton. Städerna Uppsala och Edmonton är uppbyggda helt olika. Edmonton är liksom för stort och utbrett för sitt eget bästa. Kul att bo i hus, javisst, men när alla bor i hus så blir ju avstånden också så mycket större. Allt ska vara stort. Inte alls som i Europa där allt ska vara lättillgängligt och flexibelt, helst utan bil.

Och min älskade katt Cheesecake. Som jag har saknat att ha honom sovandes på mitt huvud!

Zoey i sin mormors knä. Det är så himla kul att se hur hon knyter an till alla igen. <3 Kärlek!

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats