Pregnant Backpacker

Var börjar man?

Var börjar man historien?

Här antagligen. I ett toalettbås på Melaleuca On Mitchell Backpacker Hostel i Darwin, Australien.

Den 6 januari 2013 stod jag på Arlanda flygplats i väntan på flyget till Australien i förhoppningen att jag kanske aldrig skulle åka hem igen. Iaf inte på väldigt länge (även om jag hade en hemresa bokad för juni). Jag hade två lovord för mig själv innan jag åkte – ha så kul du bara kan och skaffa ingen pojkvän. Jag och mina två vänner reste tillbaka till älskade Sydney, staden jag aldrig skulle lämnat från det att jag för första gången såg det. Brados Backpacker’s väntade på oss och redan första dagen vi anlände började vi arbeta som städerskor på det billigaste hostelet i Sydney på partygatan Darlinghurst Road i Kings Cross. Men vi hade egentligen inga pengar och vi visste att det skulle bli en upplevelse vi aldrig skulle glömma. Och aldrig i livet att jag skulle kasta bort resten av mitt working holiday visum. De ”svenska modellerna” anlände och livet skulle aldrig bli som förr igen.

Vi städade, vi festade, vi sökte jobb, vi jobbade, vi festade mer, vi träffade mängder av folk varje dag. Att jobba på ett hostel kan vara bland det roligaste jag gjort. Sååå mycket folk man träffar alltså!! Underbart.

Den 7 februari checkade två kanadensare in. En av dem råkade jag hångla upp. Gång efter gång hade vi sex i tvättstugan, och lite varstans. Det är inte det lättaste att få tillfället när man bor i ett 12 bed dorm, men klart man lyckas om man vill. Poff sa det, så ville han ha ”commitment”. Och jag kom på mig själv med att också vilja det även fastän jag lovat mig själv. Lagom till att vi ändrade facebookstatus så var det dags för mig att börja resa igen. Asien väntade. Malaysia, Kambodia och Singapore.

Asien var härligt, men jag klarade plötsligt inte värmen. Jag mådde illa och mensen var sen. Men tänkte inte alls så mycket på det. Tänkte mest att jag synkade med mina vänner nu igen och hade magkatarr som vanligt. I Singapore fick jag under ett dygn träffa min underbara kanadensare igen. Som påpekade att mina bröst var större. Men jag tänkte väl mest att det var den klassiska extravikten som alla backpackers får efter alla nudlar och skräpmat.

När jag sedan anlände tillbaka till Australien igen, till Darwin, så mådde jag så dåligt att jag kände mig tvungen att söka sjukhushjälp. Men tänkte att det först var bäst att göra ett graviditetstest för att de skulle slippa tjata om det. Tji fick jag, en chock likaså. Två tydliga sträck, båda gångerna. Och det var väl där mitt nya liv började.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats