Idag ställde jag mig på vågen och insåg att idag var dagen jag låg på samma vikt som innan jag åkte till Australien och blev på tjocken. Åhh så skönt! Jag har väl fortfarande lite extrahud och mycket mindre muskler, men det fixar sig nog med tiden det med ;) Däremot är jag förbannad på min linea nigra som vägrar försvinna! usch!
Jag i 9:e månaden 25 dagar innan Zoey kom.
Allt som allt gick jag upp ca 17 kg under graviditeten. 70 kg vägde jag på morgonen dagen hon kom. Det mesta gick jag ner bara pang bom efter förlossningen. Blev typ rädd för jag rasade så fort, men det avstannade och därefter var det en nästan plan kurva fram tills nu, dvs mellan 59-53 kg.
Hur sjutton gjorde jag då för att bli av med allt? Jag vill säga att det var för att jag var duktig, men det vore en STOR lögn. Jag gjorde ingenting annat än fokuserade på att vara mamma. Men som mamma kommer det å andra sidan naturligt att gå omkring fram och tillbaka i lägenheten med en skrikande bebis i famnen, att gå barnvagnspromenader och att inte få sitta och slappa.
Har jag ätit bra då? Ne, tyvärr inte det heller. Jag har haft rätt svårt att hinna med att laga mat så har ärligt talat blivit en hel del onyttigheter för att få snabb energi. Så mina blodkärl lär ju vara desto fetare, men samtidigt känns det bättre än att rasa i vikt ännu mer.
Hur sjutton har jag gått ner i vikt då? Jag säger bara en sak – amningen. Det är Zoey som får alla mina kalorier. Hur mycket jag än försöker proppa i mig så blir det visst aldrig tillräckligt ändå eftersom man rör sig så mycket och ammar.
Min mage idag. Inte så mycket muskler uppenbarligen eftersom jag inte hunnit träna något. Rumpan är ännu värre. haha, men det går ju som sagt att göra någonting åt!
Jag är glad att det gått så fort att bli av med extrakilona, men samtidigt hade det inte gjort mig så mycket om det tagit typ tre gånger så lång tid. Det viktigaste som nybliven mamma tycker jag är att fokusera på sitt barn. Att lägga all energi på att ta vara så den fantastiska tiden man får med sin älskade bebis. Man får den ju aldrig igen! Att istället kasta bort tiden på att ha ångest över sin kropp och lägga tiden på att träna, känns för mig onödigt. Det kan man göra senare när bebisen är lite äldre och blir lite mer självständig. Det är mycket jobb bara att ta hand om en bebis! Men samtidigt, mår man bättre av att träna ska man ju göra det, men hysterin som pågår nu om att man ska gå tillbaka till sin gamla kropp så fort är både farligt för kroppen och en onödig stress. Ta det som det kommer och tänk att barnvagnspromenaderna faktiskt gör mer än du tror!
Hej!
Jag är som du en svensk tjej som blev kär i en Kanadensare :) Nu är vi gifta och väntar vårt första barn. Vi kommer att föda hemma i Sverige men efter några veckor åka och hälsa på i Kanada. Jag funderar på hur man går till väga för att få Kanadensiskt medborgarskap för vårt kommande barn? Är det något ni har fixat eller har hon bara svenskt medborgarskap just nu? Så att vårt barn har både svenskt och kanadensiskt pass till exempel… :)
Åhhh va kul att höra! :D och grattis!!! :) Vi har faktiskt inte hunnit göra det än, men det är något som vi ska kolla upp inom en väldigt snar framtid. Det de sa på familjerätten var iaf att han måste registrera sitt barn i Kanada för det blir liksom inte automatiskt så att han har ett barn bara för att han är pappa i Sverige. Sjukt konstigt, men men. Därefter ska man kunna skicka in papperna om medborgarskap, vilket vi ska göra så att hon har samma rättigheter i båda länderna :) Vid födseln blir barnet alltså automatiskt svenskt eftersom du är svensk och ni föder i sverige. Jag kan ju uppdatera här på bloggen och skriva lite mer utförligt när jag ansökt om medborgarskap! :)
SÅ fin din mage är nu ! :)