Att ha en liten bebis i en storstad är ibland inte det lättaste. Speciellt inte när hon bestämmer sig för att ha mat NU. Vi var på en mataffär och just då bestämde sig Zoey för att vakna och vara superhungrig. Hon gallskrek verkligen. Så jag fick helt enkelt ge alla mina varor till Linnéa och gå ut och sätta mig på trottoarkanten och amma. haha Herrejösses vad skabbig jag kände mig, men är man hungrig så är man. Att ens hitta en sittplats i London är omöjligt, då parkbänkar i princip inte ens existerar.
För det mesta satte vi oss på ett café över en fika eller i parken i solen och ammade, vilket var mysigt. Det finns ju en del grönområden i centrala London ändå. Det går absolut att ha småbarn som ammar om man vill. Jag var dock glad över att hon inte flaskmatades må jag säga, för att hitta en mikro hade helt klart inte varit lätt. Att ens hitta ett skötbord var svårt. Blöjor passade jag också på att byta i parken och bajsblöjor har jag faktiskt aldrig fått offentligt än (peppar, peppar).
Likaså fick jag helt enkelt slänga fram tuttarna inne på Primark eftersom vi tog sån himla lång tid på oss. haha Man skulle minsann haft en bärsjal som man kunde amma i samtidigt som man gick omkring utan att folk såg… Det gäller helt klart att inte vara blyg! Ne, men seriöst. Man visar ju faktiskt i princip ingenting när man ammar – barnet är ju i vägen. Så att klaga på offentlig amning är bra löjligt.
Att amma på tunnelbanan framför ett fullt tåg var väl kanske inte heller någon höjdare, men för det mesta blir folk lite skygga ändå och kollar bort. Det är väl ändå inte direkt någon som blir upphetsad av att en bebis suger på ens bröst, isf är det ju mest stört. Jag är glad att ingen klagade iaf med tanke på att jag ammade i princip överallt. Jag försökte ju tajma in det med caféer och parker, men Zoey är sån som verkligen bara ska äta på sina villkor. Ena stunden kan hon vägra medan andra stunden kan hon inte vänta en sekund till. Bestämd liten dam!
De enda som faktiskt sa någonting om det var två svenska killar som såg lätt irriterade ut och sade till varandra att ”jaha, här ammar man på trottoarkanten också” och suckade. Ja, precis. Jag förstod visst när ni pratade på svenska… haha det är alltid lika kul när folk pratar om folk på sitt egna språk och tror att folk inte förstår. Herrejösses, jag förstår även när thailändare pratar med en om allt annat kroppsspråk tyder på det fastän jag inte kan ett ord thailändska…
