Några dagar efter att jag kom hem från Australien så ringde min barndomsbästis, som också heter Linnéa, mig och utbrast: ”är du gravid?!”. Jag var rätt van vid folks chockade reaktioner vid det här laget, men hon visade sig inte riktigt vara chockad över samma anledning. För när jag svarade ja så utbrast hon även: ”det är ju jag också!” Hon var dessutom bara en vecka efter mig. När vi efter ultraljudet fick nya datum så fick vi beräknad förlossning till tre dagar emellan. Jag den 5:e december och hon den 8:e. Hur kul som helst! Vem hade kunnat ana det. Det visade sig dock bli tre veckor emellan dem eftersom Zoey var en vecka tidig och Abbe två veckor sen, men ändå!
Den 5:e februari kom Abbe och Linnéa och hälsade på oss. Så himla mysigt och superkul för barnen som fick träffa varandra och för oss som fick ta ikapp ett väldigt händelsefullt år.Det är så himla roligt att vi är så väldigt nära varandra även fastän det gått så många år sedan jag flyttade ifrån Katrineholm. Jag var 12, så 11,5 år sen. Vi satt verkligen ihop. Bokstavligen. Flera gånger under dessa år har vi växt ifrån varandra men ändå tagit ikapp igen och vilket som så har vi alltid haft kontakt, även om det inte alltid blir så ofta vi träffas och pratar osv. Men när vi väl ses så är vi fortfarande så himla nära varandra. Det är fantastiskt att det kan vara så!
Kärleksparet ca 2 månader gamla. Zoey till vänster och Abbe till höger.
