Nu är det mindre än två veckor kvar tills jag och Zoey flyger till Kanada! Herrejösses, vad tiden går fort ibland. Innan dess ska jag ju hinna med att fira valborg, umgås med vännerna, åka hem till familjen, STÄDA, rensa undan massa saker inför att Pontus och Torun ska bo här och packa. Hur ska jag hinna allt? Äh, det löser sig. :)
Börjar i alla fall inse hur jag kommer sakna alla här hemma. Min kära familj, min älskade bebis till katt och mina underbara vänner. Jag vet ju att ett halvår går ganska så fort, men samtidigt är det lång tid utan sina närmsta. Och tänk om jag stormtrivs i Kanada och flyttar dit för alltid? Ahh. Eller tänk om jag hatar det, vad händer då?
Kommer sakna detta.
Nervositeten stiger verkligen inom mig för varje dag som går. Är speciellt nervös över hur flygningen kommer gå. Men samtidigt är jag nervös på ett bra sätt. I’m excited. hihi ni anar inte hur jävla fantastiskt det känns att faktiskt veta att jag snart, väldigt snart, kommer få träffa min älskade pojkvän igen! 3,5 månad ifrån varandra är ju bara sjukt. Hur fan klarar man det? Skypade precis honom ett bra tag, vilket kändes så himla skönt. Varje gång man pratar så blir man liksom påmind om hur bra det känns att vara nära, fastän man bara kan se och inte röra.
Åh vilken mysig kissekatt! =)