Pregnant Backpacker

En del människor är hänsynslösa. Att man ska vara ärlig förespråkar jag, men att säga allting rakt ut helt random är ganska så onödigt. Häromdagen stod jag och köade i en affär och kvinnan bakom mig började prata med mig. ”Trevligt” tänkte jag och hon var i allmänhet trevlig också. Dock började hon med att fråga om Zoey var min. Jag svarade ”yes” och log stolt. Då svarade hon hånfullt ”And you just stopped eating after you had her or what? You are too skinny”. Tack. Herrejösses. Hade jag stått där och vägt tre gånger så mycket tvivlar jag starkt på att hon hade påpekat att jag var fet. Men att jag är för smal, det är helt okej. Det är så typiskt. Jag tog inte åt mig, för jag vet att jag tappar mer vikt än jag vill och borde. Men jag tänker att det är viktigare att försöka hålla vikten så gott jag kan och fortsätta amma än att sluta amma för att gå upp ett par kilo till ”normalvikt” igen. Min poäng är dock att jag hade kunnat blivit sårad. Man säger inte så.

I förrgår gick jag till mataffären för att handla lite mat till mig och Zoey. Så fort jag kommer in genom dörren går en bitter kvinna förbi mig och utbrister ”you look way to young to be a mum” och tittade på mig surt. Hon sa det inte som en komplimang, utan verkade mest sur över att jag skaffat barn i en sån ung ålder. Hm, jaha. Tack. Det var inte planerat, men så ung är jag faktiskt inte ens för att ha barn. 23 år är en ganska bra ålder ändå. Och oavsett, vad sjutton har kärringen med det att göra?

Jag är en bra mamma, för jag gör allt jag kan för Zoey. Jag må vara relativt ung och jag må ha svårt att hålla vikten medan jag ammar, men jag är väl kapabel till att ta hand om mitt barn oavsett. Just so you know.