”Du är mamma nu, du kan inte göra så”. Say what?
Mitt liv är mitt alldeles egna. Precis som ditt liv är ditt alldeles egna. Vad som gör mig lycklig kanske inte gör dig lycklig, men vad gör det. Så länge vi båda är lyckliga på våra egna vis. Jag är så himla less på stereotyper och fördomar. Vem är det som säger vad jag får och inte får göra i mitt liv? Vem ger dig rätten?
”Dricker du inte kaffe?” Alla tittar på mig som om jag vore 14 år och inte lärt mig än. Nej, kaffe är inget för mig. Jag är alldeles för koffeinkänslig, jag vill inte ha ett beroende och inte heller gillar jag smaken, men betyder det att jag aldrig är alert eller inte är vuxen? Nej.
”Va? Hur vågade du visa dig på krogen med ett vinglas i handen när du har ett spädbarn hemma?” För att jag struntar i vad folk tycker. Jag skulle aldrig i mitt liv amma om jag hade druckit mer än ett glas (enligt livsmedelsverkets hemsida är 1-2 glas okej, då promillehalten som är i mjölken är densamma som i ens blod, dvs lägre än många andra livsmedelsprodukter) och att ge ersättning en kväll tvivlar jag på skadar barnet. Jag tror det är viktigt att ha tid för sig själv och umgås istället för att hela tiden sitta hemma med ens barn. Barnvakt ibland är faktiskt okej, vi alla behöver avlastning ibland, och vad gör det då om jag dricker ett par glas vin? Så länge jag inte går ut hela tiden och upprättar ett beteende jag inte vill att mitt barn ska få. Sen om jag vill gå ut är ju också en annan femma.
”Vaddå ut och resa? Stackars barn”. Jag tror det är viktigt att som förälder inte leva ett liv som inte gör en lycklig. Om jag är lycklig kommer mitt barn också att må bättre. Jag har svårt att någonsin se mig själv leva ett svenssonliv. Jag vill varken ha villa eller volvo. Skulle va en vovve då. Sure, jag kan bo i ett hus om min partner absolut skulle vilja det. En bil kan jag väl skaffa om jag verkligen behöver men tills dess fungerar kollektivtrafik utmärkt. Men det där med att ha ett jobb bara för att få pengar och sedan dra på charter… Nej tack. När jag i min föräldergrupp frågade en barnmorska när man kunde flyga med ett småbarn så svarade hon bara tillbaka ”tror du verkligen att ett spädbarn behöver ut och flyga?”. Ja, om barnet har familj på olika delar av jordklotet. Och om hon vill ha en lycklig mamma.
”Du är kvinna, du ska göra hushållssysslorna OCH ta hand om barnet och absolut inte klaga”. Jo men tjena. Vi lever på 2000-talet. Vill jag baka en kaka, så gör jag det. Är jag hungrig så lagar jag mat. Men är du hungrig och inte jag, laga din egen. Tycker du att det är stökigt? Städa då. Jag städar upp mitt skit, du städar upp ditt skit och vi städar tillsammans upp vår avkommas skit. Sen är det ju självklart en helt annan grej när man är ensamstående och måste göra allting själv iaf, men jag blir ändå lite småless på folk som klagar över hur mycket de gör och deras man ingenting. Sluta gör allt det där då så tvingas han ju? Lev i röra i några dagar tills han fattar. Eller byt plats och lämna över bebisen och dra ut. Och det där med att man ska låtsas leva i en lyckobubbla när 15% av alla mammor faktiskt har en kvarstående nedstämdhet efter förlossningen är ju bara löjligt. Våga säga hur du faktiskt känner! Det är inte alltid lätt att vara förälder.
Mitt barn kommer alltid sättas i första hand, långt före mig själv. Men gör jag verkligen mitt barn en tjänst av att leva ett liv jag inte vill leva? Och bara för att jag inte vill leva det stereotypiska familjelivet, betyder det då att jag inte borde skaffa barn eller inte är en bra mamma? Det tycker jag absolut inte. Jag är en bra mamma och jag älskar mitt barn mer än något annat i hela världen. Jag tvivlar starkt på att ett barn som reser och får träffa många olika människor utvecklas sämre eller på något vis skulle må sämre än ett barn som inte gjorde det. Jag tvivlar starkt på att mitt barn skulle må dåligt över att jag lämnade den till en rolig barnvakt en kväll istället för att sitta hemma och sura framför barnet. Likaså tror jag mitt barn skulle må bäst av att jag klarade av att prata om känslor så att hon själv skulle kunna öppna sig för mig och få prata ut närhelst hon behövde. Jag tror inte på att stänga in känslor. Eller drömmar.
Att vara lycklig är faktiskt delvis ett val. Våga vara det.
Härligt stumpan, stå på dig! Och det med alkoholen, är bara gammalt och bluff! Talade med BVC om det och alkoholen går ej ut i bloggen så att barnet får i sig någonting alls. Det enda man ska tänka på att inte dricka sig så full att man ej har kontroll (no shit sherlock!) Haha. Så allt handlar om sunt förnuft. :) Puss på dig!
ja, jo mjölken får ju samma procenthalt som blodet.. dvs några promille, så är ju försumbart liksom. :) men samtidigt så kan det ju bli en smak av det och så. tack för peppen! vi borde ha en dejt nån dag ju! :D puss på er!
Har följt din blogg nu, jättetrevlig läsning. :) Vi känner ju inte varandra så jättebra, länge sen jag såg dig nu. Det var kanske när vi dansade på ackes båda två. :P I alla fall så tänkte jag kommentera detta inlägg. För jag blir så sur, inte på dig utan på folk som lägger dumma/knepiga kommentarer. Att du inte skulle få ta hand om dig själv och gå ut utan barnet en kväll och dricka ett glas vin. Varför ska en kvinnas liv ”ta slut” för att ett barn kommer till världen Hade detta klagomål blivit slängd på pappan? Nej, antagligen inte. Varför ska kvinnor alltid ta allt ansvar. Jag vill liksom när jag blir mamma någon gång i framtiden fortfarande vara jag och kunna umgås med vänner.
Va kul att du uppskattar bloggen! :) ja, det var ett tag sen nu! saknar att dansa!! :) Jag håller absolut med dig och jag tror absolut att fler känner lika. Därför är det viktigt att stå upp för sig och göra det som känns rätt för en själv och inte ta åt sig! Man är ju som bäst mamma om man gör det som känns rätt för en själv och sitt barn. Ingen annan vet bättre än dig hur du ska leva! :) Så härlig inställning! Stå på dig! Du kommer bli en bra mamma en dag :)
Tack för titten på min blogg! Vilken intressant blogg du själv har.
Kloka tankar i inlägget här. Jag håller med om att många människor vill delge åsikter och synpunkter som man inte bett om. ;) Ha en fin helg!
Hej. Ville bara säga att din blogg är super bra. Gillar verkligen ditt sätt att tänka då jag själv är likadan ;) har precis kommit hem från två års backpacking och träffade också min kanadensiska kille i Australien. Det lite roliga är att vi bodde i hans hemstad (Edmonton) efter Australien men nu har vi båda flyttat till Sverige! Kul att någon fortsätter följa sina drömmar även efter barn. Jag och min kille kom precis hem från 3 månader i Asien och har redan börjat planera vår nästa resa! Skit i ”vanliga” folk. Tänk på så mycket du sett och upplevt, hur fantastiskt och lärorikt det är att resa och vem fasiken skulle inte vela dela den upplevelsen med sitt barn? Fortsätt skriv :)
Hej! Åhh va kul att du gillar den! Och åhhh så himla kul att du oxå träffade en kille i Australien som är från Edmonton! Så himla kul verkligen!!! :D haha Och åhh så kul att ni har massa reseplaner ihop. Och att det verkar fungera bra för er. Det inspirerar mig verkligen!! :) Och tack så himla mycket för ditt stöd. Det betyder massvis. Jag håller helt med dig. Och lovar att fortsätta skriva!