Pregnant Backpacker

Häromdagen fick jag förfrågan om jag inte kunde skriva om hur jag och min pojkvän träffades. Jovisst kan jag det. Det är nog egentligen ingen så unik historia, men den är helt underbar för mig.

Jag, Linnéa och vår afrokompis Chris var på väg från hostelet till stranden för att sola och bada. Plötsligt kommer killen som nyss checkade in och hoppar bakifrån på Chris, skrämmer livet ur oss  och utbrister förvånat att han fortfarande är kvar här! Denna kille som kom hoppade är då min framtida pojkvän. Han hade tidigare varit långtidsboende på hostelet vi nu bodde på och kände därmed igen Chris, precis som jag gjorde då jag också varit där förut. Men det var inte mer med det mer än att jag tänkte att han såg intressant ut, att han var söt  och att jag gillade hans stil.

Samma kväll eller någon kväll efter (kommer inte ihåg) så är det dags att festa (som så många andra kvällar) och halva hostelet sitter i uppehållsrummet tillsammans. Jag visste redan då att vi skulle sluta ihop den kvällen. För när våra blickar möttes så hade vi verkligen något, en elektricitet. Jag bara visste. Han bara visste. Senare på kvällen var vi ett gäng som drog vidare till O’Malleys, en riktigt härlig bar i närheten av hostelet. Det är väl i princip jag, Linnéa, Chris, min kanadensare och hans kompis som stannar kvar och har kul den kvällen. Vi dansar och dricker. På vägen hem så springer vi in på Goldfish istället och dansar järnet där.

Jag hade sagt åt Linnéa att stoppa mig från att hångla med honom, för jag fattade ju att jag skulle göra det (jag är konstig, okej?). Och klart som fan jag gjorde. haha det var inte mer med det. Men ja, sen fortsatte vi hålla på VARJE gång vi festade, vilket var några gånger i veckan. Och han sov mer i min lilla våningssäng än i sin egen.

Några veckor senare, efter vi nakenbadat med några vänner mitt i natten, skrattat som galningar och haft sex på stranden så slår tanken mig att jag verkligen måste förklara att det här inte är något seriöst, utan bara på skoj så att det inte blir några missförstånd. När jag säger ”this is just for fun, right?” så ser han först lite besviken ut, men när han sedan svarar nåt förvirrande ”ja” så känns det lugnt. Det inte förrän dagen efter som jag inser ”men vafan? det där menade jag ju inte alls”. Jag trodde verkligen inte jag hade känslor alls för honom, utan bara var attraherad. Men herrejösses. så fel jag hade. Och som tur var så var jag inte den enda av oss som hade det.

Allting startade alltså bara som en semesterflört, men slutade i kärlek. Det kanske inte var det lättaste, men helt klart det bästa. Våra planer var att resa runt  i Nya Zeeland ett år och erövra världen, men planera blev ju lite ändrade då vi fick reda på att jag var gravid. Men det blev ju ännu bättre i slutändan! hihi och jag är så himla lycklig att jag träffade min underbara kanadensare och erövra världen gör vi ändå, vi tre av oss.