Efter magiska Nya Zeeland så var det dags att åka tillbaka till Sydney igen i några nätter innan vi begav oss hem till Sverige. Vi sa adjö till Nya Zeeland och fina Michelle som vi träffat där och återvände till käraste Australien och Brado’s backpackers. Det kändes så himla konstigt att komma tillbaka för de hade ju helt bytt ägare och gjort om. Men trots det så var det förvånansvärt många kvar. Bland annat fick vi träffa söta Claire igen!! Det såg jag mest fram emot. Men även de andra också. Och folk var nyfikna på min bradosgraviditet. haha Vid det här laget började man kunna ana en mage. Jag var ju trots allt i vecka 14-15. Det var också här jag kände de första fosterrörelserna. Det var riktigt svaga rörelser som inträffade mitt på dansgolvet. Jag drog slutsatsen att bebisen gillade att dansa lika mycket som sina föräldrar helt enkelt. haha
Vi levde väl nästan lika fartfyllt där som vi gjort tidigare. Jag sov lite mer och drack inget goon. Ingen goon pong, goon bong eller flip cups, med goon. Det fick helt enkelt bli Pepsi istället. haha men jag hade minst lika kul för det! Jag kunde ju istället hålla bongen. Det var rätt jobbigt att dansa också då hela min kropp var supertrött, men jag gjorde det ändå minsann! Jag skrattade och umgicks. Den som säger att man inte kan ha kul nykter umgås med fel folk eller är en tråkig person själv! ;) Det var verkligen skönt att återvända till det stället som känts mer som ett hem än mitt riktiga, om så ändå för några dagar. Innan jag åkte därifrån satte jag upp en fin liten lapp i tvättstugan, så det inte skulle råka bli några ”bradossyskon”.
Vet att det är felstavat, men what the hell.
Känslorna att behöva lämna älskade Australien och underbara Brado’s och Sydney var riktigt känslomässigt. Hade gärna bott där några år ärligt talat. Men samtidigt såg jag fram emot att äntligen återförenas med min bästa kanadensare. Jag lovade mig själv att en dag, då skulle vi alla tre åka tillbaka igen.
