Vi spolar tillbaka lite. När jag var gravid i 13:e veckan och på flygplatsen till Nya Zeeland så bestämde jag mig för att gå ut med graviditeten på Facebook. Det var rätt skönt att berätta det nästan 3 veckor innan jag skulle hem så folk hann smälta det lite tills dess att jag var tillbaka. Jag hade inte berättat för alls många och de jag hade berättat det för hade blivit rätt chockade. Så ja, jag förberedde mig på en hel del kommentarer, både glada, frågande och sura. Man får ju helt klart reda på vilka som är ens vänner iaf, om man nu inte visste det innan. Mina vänner var dem som stöttade mig, eftersom det var ett val jag gjort och som gjorde mig lycklig. Ingen har rätt att ifrågasätta min lycka. Det är mitt liv; mina val. Självklart undrade en del hur det hela gått till och vad mina framtidsplaner var. Det är ju såklart okej.
De personerna som satte sig emot min graviditet och dömde mig redan innan de ens frågat vad som egentligen hände, bestämde jag mig att jag klarar mig utan. Jag visste att det inte skulle bli lätt att gå ut med nyheten att man var gravid, på andra sidan jordklotet och en ny pojkvän. Det hade jag ställt in mig på redan från början, men det var faktiskt lättare än jag trodde, för åhhh sådana fina vänner jag har! <3 Jag har fått så himla mycket stöttning! Även av folk jag inte ens känner.
Jag kommer aldrig glömma hur två bekanta, som jag bara träffat för första gången några dagar innan, kom till mig sent en kväll (på min födelsedag) med en låda av bebissaker och en himla massa fina ord. De berättade hur stark de tyckte jag var som behöll barnet trots alla omständigheter och att jag skulle bli en fantastisk mamma. Den ena jobbade med just abortfrågor och den andra pluggade juridik, så de båda sa att de ville hjälpa till med att t ex kolla med socialtjänsten som nekat mig försörjningsstöd osv. Jag blev alldeles tårögd. Det är nog det finaste någon någonsin gjort för mig. De fanns där för mig när jag behövde de som mest, även fastän de inte ens kände mig. Människor är verkligen fina ibland.
Min familj och vänner har funnits där för mig genom hela graviditeten också. Bara ett telefonsamtal bort. Tack alla underbara människor!
Självklart har det inte bara varit fina kommentarer. Här är en:
”Jadu.. Vad gör man inte för lite uppmärksamhet. i <3 facebook. Du åker bort på roadtrip ett par månader, bestämmer dig för att bli tillsammans med en kille (för visso okej men han bor inte i knivsta direkt), efter 1 månad” bestämmer ni er” för att skaffa unge… PÅ ANDRA SIDAN JORDEN?! Min fråga är .. hur tänker man då? Är ledsen men jag kan inte vara som alla dina vänner som tycker att det är så fint och gratulerar dig. Detta är bara galenskap i mina ögon men jag hoppas innerligt att någon av er flyttar så ungen kan få en normal uppväxt med två föräldrar. Sen får du bli hur sur du vill nu men det är en ärlig åsikt.”
Jag förstår om man är chockad. Men kanske att man ska ta reda på lite fakta innan man dömer. Och varför ens lägga ner energin på att klaga på andras liv? Räcker det inte med att göra ens eget liv som man vill istället. Varför ändra andras? Jag är ju lycklig. Och Zoey likaså. Skulle jag ha gjort abort för någon annans skull? Aldrig i livet. Alla har olika värderingar, olika sätt att leva och olika drömmar. Så länge man gör det som gör en lycklig och inte skadar någon på vägen, då gör man rätt.
Men men, jag tänker då inte lägga ner energin på folk som inte förtjänar det. Jag lever mitt liv och jag lever det precis som jag vill. Jag bestämde mig helt enkelt för att ingen skulle få förstöra min lycka och lycklig är jag fortfarande.
Gulliga Jenny!
Älskar dej och lilla Zoey enormt mycket! Tack för att du fört in en ny liten person i mitt liv!
Älskar dig med mamma <3 och Zoey älskar sin mormor <3
Det så roligt att få läsa din blogg och om resan du gjort.
Du är verkligen stat och jag hoppas att allt löser sig för dig och Mich på bästa sätt.
Klart, allt blir inte som man tänkt sig. Det blir oftast bättre. All lycka till er.
Hoppas att få träffa dig någon gång igen, och din super söta lilla flicka. :)
XOXO
Kimmie
Åh tack Kimmie! Så kul att du gillar att läsa den!! :) Tack så himla mycket för dina värmande ord. Jag hoppas absolut att vi ses igen, vore verkligen superkul. All lycka till dig med fina du! xoxo
Fina Jenny!
Den där kommentaren du publicerat är skrämmande, och om möjligt än mer skrämmande när den verkar ha kommit ifrån något som en gång varit din vän, eller bekant?
Det är skrämmande hur snabba folk är på att dömma andra människor. Ingen annan ska någonsin tala om hur du ska göra, eller vad som är bäst för dig, eller någon annan. vad som är bäst för oss själva vet endast en person, och det är man själv.
Du är stark, otroligt stark Jenny som utgick från vad Du kändes vr rätt för dig och ditt barns framtid. Det ska man alltid göra, och det är det som kommer att göra att du orkar fortsätta kämpa när det ibland känns tungt, och det är det som kommer göra lyckan ännu härligare när allt känns lätt. För det är ditt liv, och ditt beslut, och ingen annan kan tala om för dig vad eller hur du ska leva det. Man kan komma med råd, och man kan ifrågasätta.. Men ingen kan någonsin ta dina beslut, eller dömma dig efter det.
Lilla Zoey kommer alltid att ha en mamma, och det är du. Du kommer alltid att vara världens bästa mamma i hennes ögon, och den kärleken kan jag tänka mig, slår alla elaka kommentarer, som oftast bara handlar om okunskap, i hela världen.
Många kramar till dig och lilla Z!
Keep up the good work!
Ja det var en vän/bekant, eller ja, uppenbarligen inte.
Jag håller verkligen med om att det är hemskt hur andra kan döma en så fort och att de inte har någon som helst rätt i att säga hur någon annan ska leva sitt liv. Alla skapar sin lycka på olika sätt.
Tack så hemskt mycket Emelie för att du tycker jag är stark och för att du säger det till mig. Det värmer verkligen! Och du har så himla rätt i det du säger. Och kärleken är verkligen enormt och kommer alltid vara, both ways. Åhh..
Kram kram på dig med fina människa!!! :)