När ens käraste står med tårar i ögonen och ger en en utdragen kram, som att de aldrig vill släppa, då vet man minst sagt hur otroligt lyckligt lottad man är. Älskade familj. Älskade vänner. Det är så otroligt svårt att åka ifrån er alla även om jag kommer tillbaka snart. Jag vill ju inte missa något i ert liv. Jag vill vara där för alla glädjen och alla sorger; stötta, skratta och hålla hand.
Igår hade jag ett gäng vänner hemma hos mig eftersom jag ändå var för nervös för att sitta där själv. Så varför inte träffa några av de jag älskar? Det var så härligt att ha dem där och jag är så tacksam till alla som kom.
På flygplatsen när jag kramade mamma hejdå fick jag nästan panik. Ögonen fylldes med tårar. Jag vet hur mycket jag kommer sakna er alla, och nog allra mest min mamma som jag pratar med varje dag. Dessutom var jag nu helt själv. Tack och lov att jag har Zoey som ger mig extra styrka. Snart får jag ju även träffa min andra kärlek. Jag längtar något så enormt.
