Och så hände det. Magsjuka dagen innan vi skulle åka till Wien. Det som bara inte fick hända! Hjälp vad jag kräktes. För varje liten klunk vatten så kräktes jag. Att packa var ju bara att glömma och tårarna sprutade eftersom jag så gärna ville åka med på min mammas 50-årsresa. Efter en hel kväll springades på toa stup i kvarten och en massa powernaps däremellan så började jag må bättre. En aning feber och ömma muskler var allt jag hade tidigt på morgonen. Zoey verkade vara helt frisk och strax var min feber borta också. Jag passade på att packa och vips därefter var vi på väg till flygplatsen iaf.
Vad gör man? Hade jag stannat hemma hade jag ju varit hemma frisk. Samtidigt ville jag inte riskera att smitta någon annan på planet, men jag försökte att tvätta händerna ofta och inte röra vid något eller någon. Magsjuka smittar ju trots allt främst INNAN själva utbrottet. Så egoistisk eller inte, fan vad glad jag är att jag åkte! Wien var fantastiskt! Det var otroligt jobbigt att flyga med en bebis när man är hängig och har ont i kroppen, men det är otroligt vad man kan pressa sig själv om man vill!
Jag och Zoey bakom ett slott i Wien.
Näe alltså magsjuka är droppsmitta, så om det inte brytit ut så kan du heller inte smitta någon. Det smittar från droppar från kräk eller avföring nämligen. Förkylning smittar mest precis i början då snoret är ”rinnigt” kanske så du blandat ihop det?
Hmm ja det har du ju faktiskt helt rätt i. Hur tänkte jag nu? haha trött morsa.
Ingen av oss blev ju dåliga så då blev knappast någon annan det heller!
Ne :) så himla skönt!