Att få fira jul med sin familj och bo mitt i staden där de flesta av ens vänner bor – det är inte underskattat av mig minsann. Jag firade julen hemma hos mamma och hennes kille plus hans barn och så min lillebror såklart. Det var helt underbart med en liten Zoey som sprang omkring och spred glädje och att få spendera några dagar med min älskade familj var så otroligt mysigt.
Att träffa alla vännerna är också helt underbart. Att kunna ta en fika med finaste Linnéa helt random eller dricka lite vin med tjejkompisarna, fan vad jag har saknat det! Jag försöker umgås så mycket som möjligt innan vi åker tillbaka till Kanada igen. Att åka tillbaka till Kanada igen är inte bestämt när, men troligen inom ett par-tre månader. Det ger mig blandade känslor. Jag trivs ju där också och jag älskar att vara på resande fot (eller mitt andra hem kanske passar bättre att säga), men inget slår att ha sina käraste nära. Att bo så otroligt centralt som vi gör nu är inte heller underskattat och något som jag saknade väldigt mycket i Edmonton. Städerna Uppsala och Edmonton är uppbyggda helt olika. Edmonton är liksom för stort och utbrett för sitt eget bästa. Kul att bo i hus, javisst, men när alla bor i hus så blir ju avstånden också så mycket större. Allt ska vara stort. Inte alls som i Europa där allt ska vara lättillgängligt och flexibelt, helst utan bil.
Och min älskade katt Cheesecake. Som jag har saknat att ha honom sovandes på mitt huvud!
Zoey i sin mormors knä. Det är så himla kul att se hur hon knyter an till alla igen. <3 Kärlek!
